Jaha.

Ja, vad ska man säga? Känns som att allt rasar samtidigt. Så jävla drygt att det inte kan komma "en smäll" i taget. Så man hinner få fotfäste igen innan nästa helvete brakar lös. Orka. Hatar sånt här, när man själv inte kan göra nått för att det ska bli bättre, utan man får bara stå på sidan av som ett pucko, och se på när ens liv sakta men säkert går åt helvete... Men men, tur att jag har min Lover i allafall. Han får ta emot mig när jag faller, och det vet jag att han gör. Love him so much! Nu ska jag umgås med syrran en stund. Puss